Politiska Statsskick (Island) - Johanna Persson

Islands Politiska System

Enligt grundlagen från 1944 (ändrad flera gånger) är Island en republik med parlamentariskt demokrati. Landet är en ö på 103 125 km² som ligger i norra Atlanten och har ca 350 000 invånare. Island är Europas mest glesbefolkade land. Bara en femtedel av landytan är bebodd, nästan uteslutande på kustremsan.
Folktätheten är 3,1 inv./km² (Sveriges folktäthet är 22,2 inv./km²). Närmare två tredjedelar av befolkningen lever i huvudstaden Reykjavík med omnejd.

Statschef:

Presidenten är statschef på Island.

Presidenten utses vart fjärde år i direkta val och kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Formellt delas den verkställande makten mellan presidenten och regeringen, men i praktiken ligger den hos regeringen. Valbara personer är isländska medborgare som är över 35 år och har minst 1500 andra röstberättigade (myndiga) islänningar bakom sig som kandidat.
Rösträtts/myndighetsåldern är 18 år.

Parlament:

Alltinget (Alþingi), det isländska parlamentet, är den högsta förvaltnings instansen på Island och samtidigt den äldsta. Alltinget stiftades år 930 på Þingvellir och det har en nästan obruten 1000-årig tradition bakom sig.
Alltingets 63 ledamöter väljs av folket vart fjärde år enligt ett proportionellt system. Ett parti måste få fem procent av rösterna för att kunna ta plats i alltinget. Rösträttsåldern är 18 år. Alltinget är den högsta lagstiftande instansen. Här fattas beslut om budgeten, skatterna och medborgarnas rättigheter och skyldigheter.

Inom Alltinget verkar tolv permanenta utskott med nio parlamentsledamöter i vart och ett, endast ekonomiutskottet har elva medlemmar. Direkt under Alltinget verkar två statliga ämbetsverk: Statens revisionsverk och justitieombudsmannens kansli.

Regering:
Island regering består för närvarande av 11 ministrar. Det är regeringen som har den verkställande makten på Island. Det konservativa Självständighetspartiet dominerade länge politiken, förlorade makten till vänstern i den djupa finanskrisen 2008–2009 men kom tillbaka och vann valet i april 2013.

Rättsväsende:

Det isländska rättssystemet har sin grund främst i dansk rätt men även i norsk. Den moderna lagstiftningen följer nordiskt mönster, men det finns ett fåtal undantag där gamla isländska lagar från 1281 ännu gäller.
Domstolsväsendet har två instanser: lokala underrätter och en högsta domstol. Det finns också några specialdomstolar, till exempel domstolar för sjörätts- och handelsfrågor. Dödsstraffet avskaffades 1928.

Arbetsuppgift i Samhällskunskap 2: Statsskick i olika länder

Arbetsuppgift i Samhällskunskap 2:

Statsskick i olika länder

Nu ska vi under tre veckor arbeta med statsskick i några utvalda länder. Ni ska lära er om olika former av statsskick i världen och få en förståelse för varför demokratin inte ser likadan ut överallt genom att först individuellt studera ett land och sedan överföra era nyförvärvade kunskaper till de andra i gruppen. Kunskaperna ska ge oss möjlighet att kunna diskutera konsekvenser, fördelar och nackdelar med respektive statsskick.

Mål

Läroplanens mål

·        Reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar,

·        Analysera samhällsstrukturer med hjälp av samhällsvetenskapliga begrepp och modeller,

·        Uttrycka och värdera olika ståndpunkter i till exempel aktuella samhällsfrågor och argumentera utifrån fakta, värderingar och olika perspektiv,

·        Söka information om samhället från medier, Internet och andra källor och värdera deras relevans och trovärdighet,

·        Reflektera över demokratiska värden, principer, arbetssätt och beslutsprocesser.

Konkretisering av mål

·        Ni ska få kunskaper om olika former av statsskick i världen; deras beståndsdelar, hur dessa fungerar och vilken roll individen har i förhållande till dessa.

·        Ni ska med relevanta samhällsvetenskapliga begrepp kunna beskriva och analysera likheter och skillnader inom olika statsskick i världen.

·        Ni ska kunna argumentera för fördelar och nackdelar med respektive statsskick.

·        Ni ska söka information om respektive lands statsskick från olika källor och kunna värdera deras relevans och trovärdighet

 

Uppgiftsbeskrivning:

Arbetet skall inlämnas i form av en uppsats med minst tre källor därav minst en bok!

I arbetet skall du redogöra för:

·        Landets statschef: ”Val”, Rättigheter, Skyldigheter

·        Landets parlament: ”Val”, Rättigheter, Skyldigheter

·        Landets regering: ”Val”, Rättigheter, Skyldigheter

·        Landets rättsväsende: ”Val”, Rättigheter, Skyldigheter

Era valda länder:

Emma                         Storbritannien

Johanna                      Island

Pontus                        Turkiet

Theodor                     Mongoliet

Tim

Ymer                          Tyskland

Tidsramar:

Arbetet skall publiceras på bloggen senast söndagen 26 mars. Veckan därpå ska vi ha seminarier kring era arbeten.

Glöm inte att ha litteraturförteckning längst back på arbetet!

Bedömning

Bedömningen kommer att utgå från elevens uppvisade

·        förmåga att kunna använda sig av relevanta begrepp skriftligt och/eller muntligt.

·        förmåga att beskriva olika statsskick; deras beståndsdelar hur dessa fungerar och vilken roll individen har i förhållande till dessa

·        förmåga att analysera olika statsskick; deras beståndsdelar hur dessa fungerar och vilken roll individen har i förhållande till dessa

·        förmåga att kunna argumentera för fördelar och nackdelar med respektive statsskick utifrån ett demokratiskt perspektiv

·        förmåga att aktivt delta i seminarier kring olika länders statsskick och komma med givande och berikande synpunkter.

Bedömningen kommer att vara mellan F och A.

Bra hemsidor genom vklass (Lärresurser):

-         NE

-         Landguiden

-         Utrikespolitiska institutionen

-         Mediaarkivet (artiklar om aktuella förändringar)

-         Länsskafferiet

Syrienkonflikten - Emma Dahlstrand

Konfliktanalys

Syrien-konflikten

Emma Dahlstrand

Samhälle 2017                      

1. Inledning

I nyhetsmedier ser vi ofta stora bilder av ett förstört Syrien, bilder som föreställer många människors största mardröm. Det land som bara för tio år sedan ruvade på stora historiska världsarv och ett vackert landskap dit turister sökte sig, består idag av sönderbombade byggnader, förstörda hem och trasiga moskéer[1]. Krisen är ett faktum. Före kriget var Syrien ett av Mellanösterns allra mest tätbefolkade länder, och hade år 2011 cirka 22 miljoner invånare[2]. Konflikten har sedan dess tvingat över 12 miljoner människor att lämna sina egna hem för ett liv på flykt, inne i landet och i resten av världen[3].  Dessutom visar en ny uppskattningssiffra från Staffan de Mistura, FNs sändebud, att det kan vara runt 400 000 som dödats av kriget i Syrien, en förödande siffra[4].

Det finns även andra siffror och statistik som visar på förödelse i Syrien. För trots att lönerna för de arbetande i Syrien ligger på ungefär samma siffra som innan kriget, så har priserna på mat mångdubblats i landet, vilket tvingar invånare till svält. Tidigare var arabiskt bröd billigt och kostade 15 syriska pund (vilket motsvarar 0.62 svenska kronor). Idag kostar samma bröd 100 syriska pund. En liter mjölk, som tidigare kostade 25 syriska pund, kostar idag 200 syriska pund[5]. Detta resulterar i att många inte har råd att handla.

Jag själv har länge följt konflikten, läst de reportage och artiklar som skrivs på våra svenska nyhetsmedier, dock har det uppstått många frågetecken. Hur startade kriget? Varför startade kriget? Varför har det hållit på så länge? För trots konflikten är så pass aktuell, så är det inte alla som vet hur och varför konflikten artade sig – bara att den är aktuell. Dessa frågetecken ska vi reda ut i detta arbete.  

2. Syfte

Mitt syfte med denna konfliktanalys är att undersöka och studera den pågående väpnade konflikten i Syrien som pågått sedan mars 2011[6]. I denna konfliktanalys kommer jag att studera konflikten på djupet. Jag kommer studera orsakerna, konflikten, krigets konsekvenser, men även vad som möjligtvis skulle kunna göras för att åtgärda kriget.

3. Frågeställning

Vad är dem kortsiktiga respektive långsiktiga konsekvenserna av Syrien-kriget hittills?

Vad för åtgärder finns för att nå ett slut på konflikten?

Vad är skillnaderna respektive likheterna mellan Islamiska Staten och Syriska regimen?

4. Bakgrund

4.1 Kort bakgrund om landet Syrien
Inbördeskriget utspelar sig i Syrien. Landet kallas formellt för den Syriska arabiska republiken. Syrien är en stat i Mellanöstern med grannländer som Irak, Turkiet och Libanon. Majoriteten av medborgarna i Syrien är sunni-muslimer, sedan är många andra är shia-muslimer. Islam är alltså en dominerande religion i landet. Huvudstaden i Syrien är Damaskus, men staden Aleppo – som är en aktuell spelplan för kriget idag, räknas som den traditionellt största staden[7]. Med dess långa historia, och som varit hem för människor i över 7000 år, så tillhörde några delar av Aleppo UNESCO:s världsarv[8]. Dessvärre har senaste årens krig resulterat i att bomber regnat över den gamla staden, och mycket har förstörts. På internet finns många före och efter bilder på staden, som visar krigets konsekvenser.

Bild som visar Umayyad moskén, första bilden är från 2010, andra bilden är från 2016. Källa: http://www.bbc.com/news/world-middle-east-38396747

Före (2009) och efter-bild (2014) som visar Shabha Mall, vilket var en av Aleppos största shoppingcenter. Källa: http://www.bbc.com/news/world-middle-east-38396747

(Bilderna kom inte med när jag publicerade inlägget på bloggen. Jag har mailat dokumentet till dig Nader där bilderna är med). 

4.2 Bakgrunden upp till hur Syrien-konflikten inträffade

Bakgrunden ligger i familjen Assad[9]. Denna familj har sedan 1970-talet styrt Syrien i diktatur. Fadern i familjen, Hafez al-Assad, kom till makten via en militärkupp.  Men med stora drömmar hoppades Syriens folk på att när sonen Bashar al-Assad, som kom att efterträda sin far vid millenniumskiftet, skulle bli president så skulle han leda landet mot en demokratisk riktning – drömmar som snabbt krasades[10]. Istället skapade regeringen en privatiseringsprocess (vilket enligt Wikipedia syftar på den politiska process när offentligägda verksamheter istället övergår till att vara privatägda[11]), något som endast verkade vara en fördel för dem själva. Under faderns, Hafez al-Assad, tid som president försökte rörelsen ”Muslimska brödraskapet” utmana staten, utan lyckade resultat[12]. Men efter det har familjen inte stött på större motstånd tills att kriget startade. Regimens kritiker har länge varit undertryckta, och Assad och den syriska regimen har alltså stått starkt.

Inbördeskriget i Syrien startade i samband med att den Arabiska våren kom att nå landet år 2011. För i samband med den Arabiska våren vågade rebellgrupper och kritiker för första gången höja sina röster på riktigt, och kritiserade president Assads regering[13]. Motståndsrörelsen består av många olika grupper och de valde att göra ett väpnat motstånd mot regimen. Regimen slog direkt tillbaka, också dem beväpnade. Under samma tid trädde jihadister fram vars mål är att skapa ett islamistiskt kalifat. Följande år kom läget att eskalera, och flera terrordåd, så som självmordsbombningar, genomfördes av jihadisterna. Assad-regimen svarade med våld. Det var på detta vis konflikten fortsatte och utvecklades. Motståndsrörelsen rörde sig till många delar i landet och allt fler höjde sina nävar och röster mot den regim som länge förtryckt landet. Under sommaren 2012 nådde motståndsrörelsens strider även Damaskus och Aleppo[14].

4.3 Arabiska våren – startskottet för det beväpnade kriget

Den arabiska våren är en benämning för proteströrelsen som inträffade i flera länder i Nordafrika och Mellanöstern. Protesterna startade år 2011. De skedde i regel mot den korrupta diktatorn/regeringen i respektive land. Protesterna, som startade i Tunisien, spred sig till bland annat Egypten, Algeriet, Libyen, Syrien och Bahrain. Upproren kom att trigga igång varandra, men utvecklades sedan på egen hand.

Det var i Tunisien som upproren startade. De startade som en reaktion på det självmord som begicks av Mohammed Bouazizi efter att han hade nekats att få sälja grönsaker, vilket han ville göra för att få pengar till sin familj. Hans självmord var en protest mot landets regim.[15] De efterföljande demonstrationerna protesterade i en önskan om en demokrati. Man talade även för mänskliga rättigheter och ville ha bättre levnadsvillkor[16]. Dessutom demonstrerade de för ökad frihet och fler jobb. Proteströrelsen använde sig av internet och sociala medier för att sprida information till vänner och omvärlden, vilket gynnade rörelsen på så sätt att den fick större effekt. Deras användning av internet kom att bli ett kännetecken för rörelsen[17]. 

Proteströrelsen kom att ge resultat över förväntan på många ställen. I Tunisen väljer den tunisiske presidenten att avgå redan den 14 januari 2011, alltså tidigt under den Arabiska våren. Drygt två veckor efter det, den 25 januari, skedde demonstrationer i Kairo mot den egyptiske presidenten Hosni Mubarak vilket till slut gjorde att han avgick den 11 februari. Den 27 januari sker demonstrationer i Jemen – vilket gav resultat i att deras president Ali Abdullah Salah avgick ett år senare.  I andra länder var inte framgångarna lika stora. I exempelvis Syrien ledde demonstrationer mot att Bashar al-Assads regim åtminstone 15 personer mördas av säkerhetsstyrkor[18]. Dessutom kom proteströrelsen att bli startskottet för det än pågående inbördeskriget.

4.4 Rebellgrupper i Syrien

I Syrien krigar många rebellgrupper, mot varandra och mot Syriens regim. Detta är något som diskuteras flitigt i olika sorters medier.  I en artikel från Aftonbladet från 2013 lyser en rubrik i stor font: ”Alla slåss mot alla i Syrien”[19]. I Syrien ska det finnas över 1000 rebellgrupper, och runt 100 000 rebeller, det skriver Sveriges radio i en artikel från 2013. Alla dessa oppositionsgrupper har olika visioner om hur Syrien ska se ut i framtiden. Vissa rebellgrupper inriktar sig mer religiöst, andra mer ideologiskt. 

Rebellgrupper har som ett gemensamt mål att störta regimen. Nästan alltid är striderna tungt beväpnade[20].  Rebellgrupperna är ofta styrda av extrema sunni-islamister, många gånger kallade jihadister[21].

USA ger ibland stöd till vissa rebellgrupper, för att hjälpa dem störta president Bashar al-Assad.

Men även fast det finns hundratals olika rebellgrupper, är det några som står ut och är ökändare än andra. Ett exempel är Syrian Arab Coalition, en USA-stödd grupp som består av ungefär 3200 soldater. De slår mot IS. Sedan finns också Fria syriska armén. De har funnits sedan 2011. De har fått stöd från USA och EU. Enligt en intervju som tidningen KIT gjort med Stefan Ring så ska denna grupp vara för demokrati och västerländska värderingar. Också den så kallade Nusrafronten är aktiv i Syrien. Denna grupp strider mot både den syriska regimen och Islamska staten. Nusrafronten har starka kopplingar med Al-Qaida. Denna grupp är en av de grupper vars medlemmar delar en religiös åskådning. Sedan finns också en rebellgrupp som kallas för YPG. Det är en kurdisk rörelse, som har USA vid sin sida, och som kämpar mot IS. Men precis som Nusrafronten krigar också YPG mot regimen[22].

Sedan finns också Islamska staten, en rebellgrupp jag kommer att tala mer om senare i detta arbete.

4.5 Islamska staten

Islamska staten är en rebellgrupp i Mellanöstern som sprider global skräck. Idag vet världen om dem främst från de terrordåd som skett under de senaste åren i Frankrike, Turkiet och Belgien.

Men historien om Islamska staten, vars namn ofta i medier förkortas som IS, går så långt bak i tiden som 30 år – till 1980-talet. För under 80-talet levde en jordansk man som hette Abu Musab al-Zarqawati och hos honom grodde idéer och drömmar. Under denna tid kämpar han, tillsammans med Usama bin Ladin och många andra, mot sovjetiska trupper i Afghanistan. När han senare kommer hem till Jordanien igen så startar han, tillsammans med talibaner, ett träningsläger för att träna upp terrorister. Det är då han lär känna den ökände Usama bin Ladin, terrororganisationen al-Qaidas grundare.

Med kopplingar till terrorism hamnar al-Zarqawi år 2003 i Irak. Där blir han ledare för den terrorvåg som upprepade gånger smäller i det redan krigsaktuella landet. Som sunnimuslim siktar han in sina terrordåd mot shiamuslimer. Han är arg och bestört över att det är shiamuslimerna som nu, med stöd av Iran, styr Irak. Det är en ilska han delar med många andra.

År 2004 skapas den grupp som senare kommer att adresseras som Islamska staten. Med al-Zarqawi i ledarrollen så har gruppen kopplingar till det stora och fruktade terrornätverket al-Qaida. Men efter att al-Zarqawi använt metoder som till och med Usama bin Ladin anser är för brutala, skapas en konflikt mellan ledarna. En konflikt som dör i samband med att al-Zarqawi dödas av en bomb år 2006. Men trots ledarens bortgång är det inte slutet för hans terrorgrupp. År 2010 tar Abu Bakr al-Baghdadi över rollen som ledare och när gruppen senare utvidgar sina gränser till Syrien så byter gruppen namn till Islamska staten.

Efter detta tar terrorgruppen tag med hårdhandskarna, och nya målet är att ta över al-Nusra-fronten – Al-Qaidas trupp. Men al-Nusra-fronten vägrar att ge upp och de beväpnade striderna lyser med sin närvaro.

Terrorgruppens framgångar blir nu ett faktum, och de tar kontroll över både Raqqa i Syrien och Falluja i Irak. Sommaren 2014 blir framgångarna allt fler. Deras stridande ger resultat: de erövrar allt fler städer och skräcken bland människorna vidgas till utanför landens gränser. Gruppen verkar inte ha några hämningar, för i samma veva sprids filmer där de skär halsen av deras fångar[23].

Men trots att Syrien är en av Islamska statens mest centrala spelplaner, så står Islamska staten på ett sätt även utanför Syriens inbördeskrigs konflikt. Islamska statens mål är inte bara att rubba Assad regeringen. Deras mål är också att införa gamla traditioner och lagar som var aktuella vid profeten Muhammeds tid – 600-talet[24]. Dessutom kräver IS att alla muslimer skall följa och lyda ledaren Abu Bakr al-Baghdadi.

Men gruppen möter också motgångar. Hösten 2014 sker en attack mot Kobane i Syrien. Och trots att IS står i hela stadens utkanter så lyckas kurdiska trupper, med flygunderstöd från USA, jaga ut Islamska statens krigare i början av 2015. Även USA kämpar aktivt för att stoppa Islamska staten[25].

Idag finns Islamiska staten främst i nordöstra Syrien, men även i nordöstra och centrala Irak, ett område så stort att det kan jämföras med Storbritannien, det rapporterar DN i en artikel från 2015[26]. I väst har Islamiska staten på senare år gjort sig ökända genom de terrorattacker som utförts i Frankrike och Belgien[27]. Idag är Islamiska staten Assadregimens största hot[28].

4.6 Syriska regimen – Assad-familjen och Syriens militär

Mot alla oppositionsgrupper kämpar Assadregimen för att hålla upp sitt rike. Men vilka är egentligen Assad-familjen och hur kom de till makten? Jo, det var på 1970-talet som mannen Hafiz al-Assad kom till makten genom en militärkupp. Det var av honom som Syriens politiska system skapades och formades – en diktatur i sitt esse. I Syrien har presidenten nästan all makt och landets invånare har inte fått någon chans att rösta bort regimen. År 2000, när Hafiz dog och det var dags för sonen att efterträda så drömde och hoppades många på ett demokratiskt Syrien, en dröm som slopades snabbt. För när sonen Bashar al-Assad kom att efterträda landet förblev det grundläggande systemet detsamma[29].

Det var efter den osäkra tiden efter andra världskriget som det var ostadigt i Syrien och flera av dess grannländer. Under denna tid ägde flera statskupper rum i Syrien. Men i mitten av 1950-talet började landets vänsterpartier få stöd inom opinionen – bland annat Baathpartiet[30]. Baathpartiet står för Arabiska socialistiska återfödelsepartiet och är ett panarabiskt parti[31]. Panarabism är den uppfattning om att araber och arabfolket är en nation – trots att det finns många skillnader mellan dem[32].

Under 1960-talet inträffade flera interna partistridigheter innan partiet tog en mer pragmatisk vändning[33]. Pragmatism är en strategi som talar för att en situation ska hanteras mer praktiskt än med ideologiska principer[34]. Detta parti kom att bland annat göra en militärkupp år 1963 vilket tog partiet till makten. Ledaren för Baathpartiets pragmatiska sida var Hafiz al-Assad. När han sedan valdes som president valde han att placera flera vänner och familjemedlemmar på många viktiga poster inom säkerhetsapparaten. Men Hafiz al-Assad kom att göra andra positiva förändringar inom landet likaså. Bland annat startade han ett samarbete med Sovjetunion. Dessutom förbättrades relation med flera andra viktiga västländer och arabstater.

Men trots att många relationer förbättrades så höll Baathpartiet samma starka kontroll över Syrien. Landet var officiellt en demokrati, och folket fick rösta fram sin ledare, men i valen fanns endast Assad att rösta på. Och trots att inrikespolitiken ansågs ha stabiliserats i Assads diktatur, så utmärker hårt förtryck mot de som tyckte annorlunda mot regimen samma period. Den växande korruptionen var ett faktum, vilket var en bidragande faktor till det missnöje som spred sig runt i landet. I demonstrationer, även om så fredliga sådana, valde regimen att svara med våld och skickade ut säkerhetstjänster.

Bashar al-Assad. Foto: http://www.sabc.co.za/wps/portal/news/main/tag?tag=President%20Bashar%20al-Assad

När sonen, Bashar al-Assad, kom att efterträda sin far verkade landet gå mot ett mer demokratiskt håll. De som tyckte annorlunda från regimen vågade återvända och rörelser för mänskliga och medborgerliga rättigheter kom att aktiveras allt mer. Men perioden mot ett demokratiskt Syrien blev kortvarig och under 2001 kom flera kända aktivister att fängslas.

Efter detta försämrades läget allt mer. Relationerna med västvärlden och andra arabiska länder, de som Bashar’s far hade varit noga med att bygga upp, förvärrades. Läget var aningen ostabilt, och skandaler så som om mordet på Hariri kom att eka högt. Dessutom började Assad att allt mer ta tag i hårdhandskarna mot oppositionsrörelserna.

De kommande åren kom att innehålla privatiseringar och nedskärningar i ekonomin. Syriens ekonomiska problem var ett faktum och i samma veva led jordbruket av torka. Och regimen höll samma hårda tag på sitt folk – och fängslade de som visade kritik mot dem[35]. Även medier var och är censurerade i landet – allt för att utsortera kritiker[36].

Analys och diskussion

Förtydligande: Under denna del kommer jag att diskutera och analysera alla mina frågeställningar. Jag kommer att diskutera var frågeställning för sig, och ha frågan som rubrik för att göra det så tydligt som möjligt.

Vad är skillnaderna respektive likheterna mellan Islamiska Staten och Syriska regimen?

I Syrien krigar två parter mot varandra, med flera olika grupper på vardera sida. Det är helt enkelt regeringen mot oppositionsgrupperna. På regeringens sida står Bashar al-Assad i framkant, och hela regeringen honom bakom. Dessutom har Ryssland arbetat för att stödja regeringen, och är därför med på regeringens sida. Oppositionsgruppernas sida består av många grupper, vissa extremare än andra. De försöker kämpa aktivt mot regeringen. Däremot krigar vissa oppositionsgrupper också emot varandra. Ett exempel på en av dessa oppositionsgrupper är Islamska staten. Ja, faktum är att de kanske är den allra främsta och värsta av dem alla.

Men mellan de två parterna finns en enda konkret likhet: båda är villiga att göra nästan vad som helst för att få som de vill. Resterande kopplingar mellan Islamska staten och Syriska regimen är skillnader.

Men för att förstå vad som faktiskt är skillnaden mellan Islamska staten och regeringen ska vi återigen repetera vad de två är för något (detta har jag även skrivit under rubriken ”bakgrund”). Islamska staten är alltså en av alla rebellgrupper som härjar i Syrien. Dock har Islamska staten tagit sitt krigande till högre nivåer än vad många andra rebellgrupper gjort, och idag är Islamska staten som ett paradigm för skräck i hela världen. De är ökända för sina terrorattacker som skett inom de senaste två åren i västvärlden – i både Paris och Bryssel, men även för deras attacker i Turkiet och i Syrien. Islamska staten krigar mot alla – mot västvärlden, mot sin egen religion (eftersom de tycker sig ha rätten att döda även alla muslimer som inte tycker som dem eller följer Abu Bakr al-Baghdadi) och mot regeringen. Islamska staten står därför på något sätt med en fot även utanför Syriens inbördeskrig även fast de kanske växte fram genom kriget.

Assad-regimen är alltså Syriens regering. Familjen Assad har i årtionden haft makten över landet och styrt det i diktatur. Sedan år 2000 har Bashar al-Assad varit president, men innan dess var det hans far som hade presidentrollen. Eftersom Assad-regimen styrt landet i diktatur har det visat sig flera gånger att de inte tvekar för att skydda och behålla makten, bland annat har de förföljt de som tyckt annorlunda från dem. I inbördeskriget har en ännu brutalare sida visats från deras sida.

Skillnaderna mellan de båda är alltså, om man ska dra det snabbt, är att Assad-regimen är en officiell politisk regering medan Islamska staten är en grupp. Dessutom rotar sig Islamska staten främst i religion, och även om religion fått sätta sina spår i regeringen så är det inte lika mycket. Islamska staten krigar själv, och har ingen som vill arbeta på deras sida eller stödja dem med pengar. Regimen har Ryssland som står på deras sida i konflikten.

Vad är de kortsiktiga respektive långsiktiga konsekvenserna av Syrien-kriget hittills?

Inbördeskriget i Syrien är komplicerat och invecklat. Det är ett krig som redan hållit på flera år, skördat många liv. Än vet ingen var och när det kommer att ta slut. Inbördeskriget håller på många konsekvenser, vissa som förväntas att komma i framtiden, alltså mer långsiktiga konsekvenser, andra konsekvenser ser vi redan idag – de kortsiktiga. De kortsiktiga konsekvenserna är enklast att granska idag. Men eftersom kriget har hållit på så pass länge börjar vi se de långsiktiga konsekvenserna allt tydligare.

Kortsiktigt sett, så påverkar Syriens inbördeskrig främst landet själv. Det påverkar deras folk, deras mark, deras politik. En av de mest förödande kortsiktiga konsekvenserna är det faktum att inbördeskriget i högt tempo skördar liv – och inte verkar tempot saktas ner heller. FN-sändebudet Staffan de Mistura har gått ut med att siffran på antal dödade kan vara så hög som på 400 000, något som däremot är väldigt svårt att bekräfta. Siffran kan alltså vara mycket högre än så[37]. Den kortsiktiga konsekvensen är alltså att människor dör, men ur den kortsiktiga konsekvensen kan vi se en långsiktig konsekvens. Nämligen att när så pass många dör så dör Syriens befolkning sakta ut, dessutom påverkar det nästa generation av människor - då nästa generation dör ut. 

Det pågående blodbadet är alltså ett faktum. Som om detta inte vore nog så tvingar kriget iväg människor ifrån sina hem, sina hemstäder. Många människor flyr i hopp om att komma ifrån kriget med livet i behåll. Alltså är ytterligare en kortsiktig konsekvens att människor tvingas fly.

Idag visar siffror på att över hälften av Syriens invånare befinner sig på flykt – antingen i landet, eller runt om i världen. Siffran visar att 12 miljoner av Syriens 22 miljoner invånare är på flykt[38]. Flyktingar skapar i sin tur en långsiktig konsekvens, för när miljontals hjälplösa flyktingar letar sig runt till andra länder skapas frågor, hetsiga diskussioner och ilska hos medborgarna i andra länder som diskuterar med influens av rasism. Vissa länder tar in fler flyktingar och ger dem asyl, där Tyskland och Sverige står i toppen om att vara bäst, men andra länder som Finland, Malta och Spanien släpper in långt ifrån lika många[39]. Men även i länder som tar in fler flyktingar, verkar rasismen höja sin röst allt högre, och i flera länder har främlingsfientliga politikpartier och ledare röstas fram, som till viss del förespråkar att ta in färre flyktingar från bland annat Syrien. (Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte bara på grund av flyktingar som främlingsfientliga partier röstas fram, utan kan snarare vara en bidragande faktor till framröstningarna. Människor i olika länder känner missnöje av diverse olika anledningar och beskyller de som är enklast att beskylla - flyktingar. Även fast flyktingarna inte står skyldiga för det andra människor är missnöjda över.)
Det främlingsfientliga parti som finns i Sverige, som kallar sig Sverigedemokraterna, fångar in många röstare genom den flyktingpolitik dem förespråkar. Något som verkar funka, för allt fler människor från exempelvis den förmögna stadsdelen Östermalm i Stockholm verkar vända sig mot Sverigedemokraterna istället för Moderaterna. Enligt en artikel på DN.se från mars 2016 så ska Sverigedemokraternas anhängare i Östermalm tycka att flyktingar är ett hot för skolorna samt för säkerheten i området[40]. Detta leder dock till en annan debatt utanför mitt arbete om Syriens inbördeskrig, så därför kommer jag inte att diskutera detta mer. 

En annan kortsiktig konsekvens av kriget är att det förstör Syriens landskap. Som tidigare nämnt hade Syrien många sevärdheter innan kriget bröt ut, så som vackra moskéer. Vissa delar av staden Aleppo tillhörde till och med UNESCO:s världsarv[41]. Idag är Syriens vackra moskéer sönderbombade. Idag visar bilder av Syrien ruiner, smutsiga och söndriga vägar och förstörda liv. Det som är problematiskt med detta är att även om kriget snart skulle avslutas, så kommer det krävas många år och fruktansvärda summor med pengar för att bygga upp Syrien igen. Men de gamla världsarven är för evigt förlorade.  

Inbördeskriget har även påverkat landets politik. Assad-regimen, som i årtionden stått starka har idag tappat makt. Idag tror man att regimen kontrollerar tre femtedelar av Syriens befolkning, två femtedelar mindre än förr. Men medan regimen förlorat makt så har andra grupper, exempelvis Islamska staten, vunnit makt via kriget[42].

Idag slits makten mellan regimen och andra rebellgrupper, och landet är mycket splittrat. Till väst i landet, inklusive Damaskus, kontrollerar regimen. På andra ställen är det oppositionsgrupper som håller i makten. Till exempel så kontrollerar IS stora delar av östra Syrien[43]. 

Förutom den oerhörda flyktingströmmen, förändring i politiken och förstörda landskap så har kriget även gett fruktansvärda konsekvenser och förutsättningar för landets barn. För kriget har påverkat det redan problematiska skolsystemet, och idag är det många barn i Syrien som inte ens satt sin fot i ett klassrum. Enligt UNICEF har hela 5000 skolor runt om i Syrien förstörts, skadats eller använts som flyktinganläggningar istället.

Utebliven skolutbildning påverkar Syriens barns framtid något otroligt. När det är så att många barn blir utan utbildning så påverkar det hela nästa generation, som kan komma att bli en outbildad generation. För vissa barn resulterar utebliven utbildning i att barnet stannar i sin utveckling. Men även fast det finns vissa skolor kvar i Syrien är det många som inte vågar släppa iväg sina barn till skolan, på grund av de risker som finns. Skrämmande statistik visar att 60 skolor attackerades under 2014, det skriver Unicef i en artikel från september 2015. Dessutom har många lärare lämnat sina arbeten på grund av kriget[44].

Det finns knappt några gränser på hur mycket inbördeskriget förstört och påverkat landet. Allt har förändrats, något som går att konstatera efter att man plöjt igenom ett tjugotal artiklar om förödelsen. Utöver vad som redan nämnts har också arbetslöshet i landet blivit ett större problem och det är svårt att få tag på rent, drickbart vatten. Dessutom är sjukvårdssystemet allvarligt skadat[45].

Vad för åtgärder finns för att nå ett slut på konflikten?

Idag är det svårt att se ett slut på Syriens inbördeskrig, och det är inte många som ens vågar hoppas på att det kommer att komma inom dem närmsta åren. På nyhetsmedier ser vi stora, svarta rubriker som rapporterar om kriget. Tidningar, människor tisslar och tasslar, försöker spekulera i ett möjligt slut. Men med Islamska staten som ständigt visar framfötterna verkar det inte som att Syrien-kriget inte kommer bli ett land i frid på många år.

Men det finns fyra sätt som man brukar säga att ett krig avslutas. Det är följande:

1.    Ena parten vinner.

2.    Båda partnerna gör en överenskommelse.

3.    Landet splittras. Ett krig som slutade på detta sätt var Sudan-kriget.

4.    Det blir en politisk lösning, och alla medverkande parter (det vill säga alla som har ens ett finger i konflikten, inklusive länder som USA och Ryssland) får gå med på att de kan förlora inflytande men komma fram till en gemensam lösning[46]. 

Men kan någon av dessa punkter bli aktuella för Syrien kriget? Kommer Assad-regimen och oppositionsgrupperna att komma fram till en överenskommelse? Kommer den blodtörstiga Islamska staten att backa för att inte kriga? Eller kommer någon av partnerna att faktiskt vinna? Det som är problematiskt om en part skulle vinna är att landet kan sättas på, om möjligt, ännu djupare vatten i framtiden. Om Assad-regimen vinner lär landet gå tillbaka till den diktatur som länge lyst med dess närvaro i Syrien, men om en av de extrema oppositionsgrupperna vinner kan landet vara dömt. Låt oss säga att Islamska staten vinner kriget, som vill gå tillbaka till gamla traditioner och tycks sig ha rätten att döda alla som inte håller med, vad blir det av Syrien då? Kommer landet fungera med Islamska staten som ”regering”?

Enligt utrikesrepresentanten Federica Mogherini är det bara en politisk lösning som kommer fungera för ett slut av landets konflikt, alltså att alla medverkande parter ska godkänna att de kan förlora inflytande för att komma fram till en lösning[47]. Men för att en politisk lösning ska kunna ske gäller det också att den kritiska situationen även ska förändras i Syriens grannländer, eftersom Islamska staten även krigar där[48].  Men i Sydsvenskans artikel skriver dem att det finns frågetecken kring hur intresset hos de olika parterna ligger för att lösa konflikten[49].

Vad vi däremot kan konstateras är att det är några saker som behöver hända och lösas för att vi ska kunna se ett slut på konflikten. Dels så måste våldet upphöra. Idag är grovt våld något som sker dagligen i Syrien och många människor har förlorat sina liv bara under tiden jag skrivit denna analys. Varje dag dödas människor och bombar regnar över landet. Dessutom verkar det extrema våldet förvåna omvärlden varje dag. Våldet måste upphöra och för att nå ett slut av kriget skulle en vapenvila behöva träda i kraft. Detta är naturligtvis något som däremot kommer bli svårt, eftersom man inte kommer kunna kontrollera att ingen använder vapen. Dessutom kommer det bli svårt att få med extrema jihadistgrupper, så som Islamska staten, då de hittills inte visat intresse för att kriget ska nå ett avslut. Ett slut på kriget kräver alltså att alla partner är med på överenskommelsen, både på en vapenvila men även på vad som behöver göras för att nå ett avslut. Det är också viktigt att det faktiskt är alla parter som är med på överenskommelsen och inte bara Syrien och oppositionsgrupperna, utan även länder som Ryssland och USA som varit inne i kriget och främst gett stöd till olika parter.

Något annat som skulle behövas för att nå ett slut av kriget är humanitär hjälp, så som hjälpsändningar från exempelvis FN. Även fast det idag finns hjälpsändningar som är till för att skickas till Syrien för att hjälpa, så kommer många av dem inte fram. För i Syrien finns många människor i akut nöd med enorma trauman i bakfickan. Det finns många som är skadade och är i nöd av hjälp.

Sedan har det också diskuterats en del ifall det skulle vara nödvändigt att Bashar al-Assad, som står i framkant för regimens sida, skulle behöva avgå för att nå ett avslut av kriget. Regeringen, som självklart står på Bashar al-Assads sida har varit noga med att säga att presidenten ska sitta kvar. Ryssland håller med om denna sak, och har flera gånger stöttat Assads regim[50]. Detta är dock en åsikt som inte alla håller med om. USA, som är motståndare med Assads regim, tycker tvärtom. Barack Obama, som var presidenten av USA fram till början av januari 2017, uttalade tydligt att de anser att det inte kommer att gå att nå en fredlig lösning så länge som Bashar al-Assad är president[51].

Avslutningsvis

Syriens inbördeskrig är alltså en komplicerad och invecklad konflikt med många parter aktiva. Varje dag dör människor, och allt fler väljer att lämna sina hem i ett hopp om att komma undan det blodiga kriget med livet i behåll. Idag har konflikten hållit på i snart 6 år – den startade våren 2011 och är idag fortfarande aktuell. Men trots att kriget hållit på så pass länge är det ingen som hoppas på ett kommande slut – i alla fall inte inom den närmsta framtiden.

---

[1] Landguiden. Syrien. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien?p=1

[2] Wikipedia. Syrien. Wikipedia. 2017-02-07 https://sv.wikipedia.org/wiki/Syrien (Hämtad: 2017-01-27)

[3] HD. Syriens halva befolkning på flykt. HD.se. 2015-07-09 http://www.hd.se/2015-07-09/syriens-halva-befolkning-pa-flykt (Hämtad: 2017-01-27)

[4] Hall, von Gunilla. de Mistura: Ny dödssiffra – 400 000 dödade i Syrien. Svenska Dagbladet. 2016-04-22 http://www.svd.se/de-mistura-ny-dodssiffra--400-000-dodade-i-syrien (Hämtad: 2017-01-27)

[5] Thunander, Tina.  Priset på mat mångdubblat i Syrien. SVT. 2016-07-26 http://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-har-priset-pa-mat-mangdubblats (Hämtat: 2017-01-28)

[6] Wikipedia. Syriska inbördeskriget. Wikipedia. 2017-02-01 https://sv.wikipedia.org/wiki/Syriska_inbördeskriget (Hämtat: 2017-01-27)

[7] Wikipedia. Aleppo. Wikipedia. 2017-02-02. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aleppo (Hämtat: 2017-01-20)

[8] Aftonbladet. Aleppo – staden som inte kan dö. Aftonbladet. 2016-10-05 http://www.aftonbladet.se/nyheter/historia/article23625795.ab/promo (Hämtat 2017-01-20)

[9] Globalis. Syrien. Globalis. 2016-09-02 http://www.globalis.se/Konflikter/Syrien (Hämtad: 2017-01-20)

[10] Landguiden. Syrien. Landguiden. 2017-01-25 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aktuell%20politik (Hämtad: 2017-01-25)

[11] Wikipedia. Privatisering. Wikipedia. 2016-12-17 https://sv.wikipedia.org/wiki/Privatisering (Hämtad: 2017-01-20)

[12] Globalis. Syrien. Globalis. 2016-09-02 http://www.globalis.se/Konflikter/Syrien (Hämtad: 2017-01-20)

[13] Greek, Maria och Högbladh, Stina. Syrien. Säkerhetspolitik. 2016-08-22 http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/ (Hämtat 2017-02-02)

[14] Landguiden. Fördjupning. Landguiden. 2017-01-25 http://www.landguiden.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning (Hämtat: 2017-01-20)

[15] Aringberg-Laanatza, Marianne. Arabiska våren. Nationalencyklopedin. 2017. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arabiska-våren (Hämtat: 2017-01-20)

[16] Globalis. Den arabiska våren. Globalis. 2016-08-09. http://www.globalis.se/Konflikter/Den-arabiska-vaaren (Hämtat: 2017-02-14)

[17] Aringberg-Laanatza, Marianne. Arabiska våren. Nationalencyklopedin. 2017. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arabiska-våren (Hämtat: 2017-01-20)

[18] DN. Arabiska våren från början – detta har hänt. DN. 2016-01-25 http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabiska-varen-fran-borjan-detta-har-hant/ (Hämtat: 2017-01-20)

[19] Hansson, Wolfgang. GRAFIK: Alla slåss mot alla i Syrien. Aftonbladet. 2013-11-27  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17917693.ab

[20] Makar, Maria. 1000 rebellgrupper i Syrien. Sveriges radio. 2013-10-31. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5690929 (Hämtat 2017-02-16) 

[21] Landguiden. Aktuell politik. Landguiden. 2017-01-25 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aktuell%20politik (Hämtat 2017-02-16)

[22] Agö, Jenny. Den gode, den onde, den fule – vem är vem i Syrien? Kit. 2015-10-15 https://kit.se/2015/10/15/15726/den-gode-den-onde-den-fule-vem-ar-vem-i-syrien/ (Hämtat 2017-02-16)

[23] Lapidus, Arne. Vi förklarar IS: Terrorismen, Kalifatet, Pengarna. Expressen.  2016-07-08) http://www.expressen.se/geo/vi-forklarar-is--terrorismen--kalifatet--pengarna/ (Hämtat: 2017-02-14)

[24] Ohlsson, Erik. Vilka är IS och vad vill IS egentligen? DN. 2015-12-01 http://www.dn.se/nyheter/varlden/vilka-ar-is-och-vad-vill-is-egentligen/ (Hämtat 2017-02-10)

[25] Lapidus, Arne. Vi förklarar IS: Terrorismen, Kalifatet, Pengarna. Expressen.  2016-07-08) http://www.expressen.se/geo/vi-forklarar-is--terrorismen--kalifatet--pengarna/ (Hämtat: 2017-02-14)

[26] Ohlsson, Erik. Vilka är IS och vad vill IS egentligen? DN. 2015-12-01 http://www.dn.se/nyheter/varlden/vilka-ar-is-och-vad-vill-is-egentligen/ (Hämtat 2017-02-10)

[27] Kleberg Fridh, Carl. Välkommen till terrorns rike. Expressen. 2015-11-18 http://www.expressen.se/nyheter/longread/valkommen-till-terrorns-rike/ (Hämtat 2017-02-10)

[28] Zuiderveld, Roland, Makar, Maria och Andersson, Inge Bo. Bakgrund: Det här är IS. SVT. 2015-01-16 http://www.svt.se/nyheter/utrikes/det-har-ar-is (Hämtat 2017-02-10)

[29] Landguiden. Politiskt system. Landguiden. 2016-10-28 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Politiskt-System (Hämtat 2017-02-10)

[30] Landguiden. Modern historia. Landguiden. 2016-02-15 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia (Hämtat: 2017-02-10)

[31] Zeidler-Blomberg, Beatrice. Bathpartiet. Nationalencyklopedin. 2017. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bathpartiet (Hämtat: 2017-02-10)

[32] Nationalencyklopedin. Panarabism. 2017. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/panarabism (Hämtat: 2017-02-10)

[33] Landguiden. Modern historia. Landguiden. 2016-02-15 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia (Hämtat: 2017-02-10)

[34] Wikipedia. Pragmatism. Wikipedia. 2015-12-03. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pragmatism (Hämtat: 2017-02-10)

[35] Landguiden. Modern historia. Landguiden. 2016-02-15 http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia (Hämtat: 2017-02-10)

[36] Greek, Maria och Högbladh, Stina. Syrien. 2016-08-22. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/ (Hämtat: 2017-02-10)

[37] Hall, von Gunilla. de Mistura: Ny dödssiffra – 400 000 dödade i Syrien. Svenska Dagbladet. 2016-04-22 http://www.svd.se/de-mistura-ny-dodssiffra--400-000-dodade-i-syrien (Hämtad: 2017-01-27)

[38] HD. Syriens halva befolkning på flykt. HD.se. 2015-07-09 http://www.hd.se/2015-07-09/syriens-halva-befolkning-pa-flykt (Hämtad: 2017-01-27)

[39] Haglund, Fredrik. Sverige gav näst flest flyktingar asyl. Europaportalen. 2016-06-21. https://www.europaportalen.se/2016/04/sverige-gav-nast-flest-flyktingar-asyl (Hämtat 2017-02-17)

[40] Kärrman, Jens. Regeringens flyktingpolitik lockar SD-väljare. DN. 2016-03-26. http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringens-flyktingpolitik-lockar-sd-valjare/

[41] Aftonbladet. Aleppo – staden som inte kan dö. Aftonbladet. 2016-10-05 http://www.aftonbladet.se/nyheter/historia/article23625795.ab/promo (Hämtat 2017-01-20)

[42] Lund, Aron. Syriska inbördeskriget. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/syriska-inbördeskriget (Hämtat: 2017-02-18)

[43] Globalis. Syrien. Globalis. 2016-02-09 http://www.globalis.se/Konflikter/Syrien (Hämtat: 2017-02-15)

[44] Unicef. Syrienkonflikten får fruktansvärda konsekvenser för barnen. Unicef. 2015-09-23 https://blog.unicef.se/2015/09/23/syrienkonflikten-far-fruktansvarda-konsekvenser-for-barnen/ (Hämtat: 2017-02-17)

[45] Unicef. Syrienkonflikten får fruktansvärda konsekvenser för barnen. Unicef. 2015-09-23 https://blog.unicef.se/2015/09/23/syrienkonflikten-far-fruktansvarda-konsekvenser-for-barnen/ (Hämtat: 2017-02-17)

[46] Schori, Martin. Fyra sätt att få slut på kriget i Syrien. KIT. 2015-09-08 https://kit.se/2015/09/08/9497/fyra-satt-att-fa-slut-pa-kriget-i-syrien/ (Hämtat 2017-02-17)

[47] Sydsvenskan. ”Bara politisk lösning för Syrien”. Sydsvenskan. 2016-10-10 http://www.sydsvenskan.se/2016-10-10/bara-politisk-losning-for-syrien (Hämtat: 2017-02-17)

[48] Schori, Martin. Fyra sätt att få slut på kriget i Syrien. KIT. 2015-09-08 https://kit.se/2015/09/08/9497/fyra-satt-att-fa-slut-pa-kriget-i-syrien/ (Hämtat 2017-02-17)

[50] Wintour, Patrick. Assad’s presidency not up for discussion, Syrian government negotiators say. The Guardian. 2016-03-21 https://www.theguardian.com/world/2016/mar/21/assad-president-excluded-syria-peace-negotiations (Hämtat: 2017-02-17)

[51] Dawod, Nivette. 5 frågor som måste lösas för fred i Syrien. Aftonbladet. 2016-09-12 http://www.aftonbladet.se/nyheter/utrikes/article23506460.ab (Hämtat: 2017-02-17)